helt sjukt
Kanske bara för att man hade de så hilma roligt på kryssningen så blir man straffad av dåliga saker? kan det verkligen vara så eller inbillar jag mig bara ?
Allt börjar med att i tisdags eftermiddag får jag ett samtal av mamma precis innan man ska ta bussen till A... hon säger att hon är med pappa på sjukhuset för något med hjärtat... direkt börjar man ju gråta och på väg till bussen ringer jag A och kollar bara så att hon är hemma sen ringer man N för att bara prata..tillslut va ja hos A och direkt när jag såg V förstod jag att de va ngt för hon sa till mig att hon pratade med sin mamma och hon såg inte ut som hon brukar göra riktigt... eller hon såg ut som vanligt, men ögonen sa något annat. Fast jag vågade inte säga något först förrän jag hade berättat varför jag va ledsen sen berättade hon.
Så vi traskade ut på trappan och ställde oss och tog en nypa luft och pratade. Mamma ringde sen och sa att hon va på väg hem från sjukhuset men skulle tillbaka eftersom pappa inte fick komma hem.. Och då ville jag följa med tillbaka för att hälsa på honom. Det var rätt jobbigt att gå in på sjukhuset för de av precis samma sak för två år sedan, fast de känns som om det var igår man kände den rädslan, det samtalet. jaja ....
Åkte hem till A efter besöket där och då kom N också förbi och höll oss sällskap, tack så mycket för det och tack för att du kliade mig på armen i typ 3 timmar ? vid ett sparkade vi ut N för att vi skulle sova. Jag och V skulle sova tillsammans, fast så mycket sovande blev de ju inte, det blev mest tröstande tills sömns...
Onsdag... först i kyrkan och nu kunde jag inte hålla mig för gråt längre .. men bra att man börjar gråta efter man precis satt på sig mascara, påminn mig att inte sätta på de igen före jag ska gråta, okej? jaja sen va de ju bara att tagga till idrottsfesten, kampen mellan åva och tibble vilken skola är bäst?
säger såhär: tibble killarna sög som fan förlorade varenda sak medan vi tjejer vann alla våra, ni grabbar höll på att kosta oss bucklan ?!
måste bara tacka för de stöd jag fick av hela gänget, speciellt att ni skrek att jag skulle föda era barn, och de kan jag gärna göra fast inte än, kan göra de om några år hahaha
på kvällen orkade jag verkligen inte plugga så jag och N åkte och kolla på hockey på hovet, där träffade man P, det var trevligt, han såg nöjd ut över att jag va på aik match, N med iofs :P
efter matchen åkte jag hem till vonkan och sov där de va myyys
och nu är vi framme på torsdag kväll.. orkar inte skriva om min dag för den sög förutom att man vaknade upp hos V!
ska nog ut och gå nu med N.. måste rensa mina tankar lite, ska bli skönt
och snälla.... sluta låtsas att de inte har hänt något pappa.. blir bara ledsen jag är orolig för dig .. förstå det !!
jag känner mig som din mamma just nu me att du måste ta de lugnt och sånt men det är för ditt eget bästa, jag lovar..M&M kan nog ta hand om firman i en dag!! skärper du dig inte kanske inte du finns här i så många år som jag vill att du ska finnas...
Pappa, jag älskar dig
jag har alltid varit pappas flicka, och de tänker jag fortsätta med
Allt börjar med att i tisdags eftermiddag får jag ett samtal av mamma precis innan man ska ta bussen till A... hon säger att hon är med pappa på sjukhuset för något med hjärtat... direkt börjar man ju gråta och på väg till bussen ringer jag A och kollar bara så att hon är hemma sen ringer man N för att bara prata..tillslut va ja hos A och direkt när jag såg V förstod jag att de va ngt för hon sa till mig att hon pratade med sin mamma och hon såg inte ut som hon brukar göra riktigt... eller hon såg ut som vanligt, men ögonen sa något annat. Fast jag vågade inte säga något först förrän jag hade berättat varför jag va ledsen sen berättade hon.
Så vi traskade ut på trappan och ställde oss och tog en nypa luft och pratade. Mamma ringde sen och sa att hon va på väg hem från sjukhuset men skulle tillbaka eftersom pappa inte fick komma hem.. Och då ville jag följa med tillbaka för att hälsa på honom. Det var rätt jobbigt att gå in på sjukhuset för de av precis samma sak för två år sedan, fast de känns som om det var igår man kände den rädslan, det samtalet. jaja ....
Åkte hem till A efter besöket där och då kom N också förbi och höll oss sällskap, tack så mycket för det och tack för att du kliade mig på armen i typ 3 timmar ? vid ett sparkade vi ut N för att vi skulle sova. Jag och V skulle sova tillsammans, fast så mycket sovande blev de ju inte, det blev mest tröstande tills sömns...
Onsdag... först i kyrkan och nu kunde jag inte hålla mig för gråt längre .. men bra att man börjar gråta efter man precis satt på sig mascara, påminn mig att inte sätta på de igen före jag ska gråta, okej? jaja sen va de ju bara att tagga till idrottsfesten, kampen mellan åva och tibble vilken skola är bäst?
säger såhär: tibble killarna sög som fan förlorade varenda sak medan vi tjejer vann alla våra, ni grabbar höll på att kosta oss bucklan ?!
måste bara tacka för de stöd jag fick av hela gänget, speciellt att ni skrek att jag skulle föda era barn, och de kan jag gärna göra fast inte än, kan göra de om några år hahaha
på kvällen orkade jag verkligen inte plugga så jag och N åkte och kolla på hockey på hovet, där träffade man P, det var trevligt, han såg nöjd ut över att jag va på aik match, N med iofs :P
efter matchen åkte jag hem till vonkan och sov där de va myyys
och nu är vi framme på torsdag kväll.. orkar inte skriva om min dag för den sög förutom att man vaknade upp hos V!
ska nog ut och gå nu med N.. måste rensa mina tankar lite, ska bli skönt
och snälla.... sluta låtsas att de inte har hänt något pappa.. blir bara ledsen jag är orolig för dig .. förstå det !!
jag känner mig som din mamma just nu me att du måste ta de lugnt och sånt men det är för ditt eget bästa, jag lovar..M&M kan nog ta hand om firman i en dag!! skärper du dig inte kanske inte du finns här i så många år som jag vill att du ska finnas...
Pappa, jag älskar dig
jag har alltid varit pappas flicka, och de tänker jag fortsätta med
Kommentarer
Trackback
